Uppfödning av Irländsk Röd Setter

Nyheter 2011

2008»

2011-11-22

Mer än 9 månader har gått sedan jag uppdaterade här...ja jösses här har det hänt grejer ;) Vi har flyttat ut på landet, närmare bestämt Hindås som ligger mellan Borås och Göteborg. Tillslut hittade vi vårt drömhus där både hundar och människor skulle kunna trivas. Apropå människor så har också vår flock utökats i form av en tvåbent människovalp, Julius, som funnits här med oss sedan 30 April. De röda älskar honom och jag tror nog att Julius kommer att älska dem också så snart han förstår vad de är för något. I dagsläget har han lärt sig att kalla in Pancho, vilket inte är så illa för en 6 månaders bebis. Snart går vi vidare med Julius dressyr och målet är att han ska kunna ge dem mat och ta ut dem när han är ett år! (Skojar bara, ni behöver inte oroa er).

Hundarna trivs bra i sitt hus och sin skog, och de har dessutom fått en kattkompis som i somras bestämde sig för att flytta in här. En dag var han bara här och jag som inte klarar av att se djur som mår dåligt tog mig såklart ann honom. Han skulle inte få flytta in...det gjorde han snart. Han skulle inte få sova på övervåningen...det gjorde han snart. Han skulle inte få ligga i knät...det gör han varje chans han får! Vi (jag som inte tycker om katter) är kära. Han är en underbar liten katt som vi döpt till Zixten och som Amigo fullkomligen älskar!! Amigo har superkoll på katten och han buffar o puffar på honom så snart han får chansen, men de andra två tycker också att Zixten är en trevlig kille. Paloma är väl den som är mest tveksam till hans existens, men hon är ganska tveksam till att det ska existera några andra djur överhuvudtaget här i detta hus för då måste man ju dela mattes uppmärksamhet med andra och det tycker hon INTE om!

Jag har träffat några från kullen i sommar vilket har varit väldigt roligt. Carmen från Överkalix var här på besök en vecka, en sån sprallig dam som är en kopia av sin mor både till sättet och utseendet. En dam med mycket vilja men så fin och go att man bara dör. Gabriella tar väl hand om sin prinsessa, det är mycket tydligt!

Rocky  passade på att komma tillsammans med husse då Gabriella och Carmen var här så vi hade en minivalpträff kan man säga :) Pancho, Tequila, Carmen och Rocky verkade trivas jättebra tillsammans och det såg ut som de hade en trevlig dag i solen medan vi tvåbenta drack kaffe och pratade. Rocky hade blivit en stor och ståtlig herre med massor av mörk päls. Han verkar vara en lycklig och harmonisk kille som inte har behov av att stöta sig med andra hanar utan påminner mig mer om en snäll nallebjörn. Men han verkar vara lika busig som sina syskon!

Sedan har också Lillis varit här med sin husse Daniel och henne hade vi inte sett sedan hon flyttade så det var hemskt roligt att få se hur hon blivit. Hon är en nätt dam men oj så fin och så charmig så man dör. Hon är en förhållandevis lugn dam ( i jämförelse med de andra tokstollarna) som är sockersöt. Hon har idag en styvbror vid namn Charlie o de verkar verkligen ha funnit varandra. Carmen och Gabriella passade på att komma förbi oxå då de var i stan. Det var svårt att fånga Lillis på bild, hon var fotoskygg och mycket snabb i fötterna.

Maria och Paco har också varit förbi i sommar. Paco som vi i detta hushållet envisas med att kalla Hulken (han hade grön markering som valp och var gigantiskt). Paco är idag en rejäl hane med kraftig benstomme, stor på utsidan men lika mysig och mjuk på insidan. Han är en lugn och fin hund precis som när han var valp och orädd och trygg, så som vi vill ha dem. Han ser ut att ha det mycket bra med sin matte precis som de andra i kullen. Hulken (ja eller Paco då) var det ett tag sedan vi såg, men vi hoppas på att ses oftare då matte flyttat till västkusten igen. Välkommen hit Maria!

     

      

2011-03-27

Jag har inte orkat uppdatera vår hemsida på ett par månader...då jag inte orkat berätta om att min hjälte lämnat oss! Rico fick uppleva sin 14-års dag vilket jag är så tacksam över, men det gör inte det lättare bara för att han fick leva i många år, tvärtom. Två dagar efter sin födelsedag, den 3januari, så blev han plötsligt väldigt dålig och kunde inte stå upp på sina ben. Vi åkte ilfart in till sjukhuset men de kunde inte hitta något fel alls på honom förutom att han hade väldigt ont i sin mage. Tydligen så kan man tappa känseln i bakdelen när man har smärtor i magen, så Rico blev inlagd med dropp och blev snabbt piggare igen. Dagen efter fick jag  hämta hem honom..men jag såg att det inte var som det skulle. För det första blev han GLAD när jag kom (de som känner Rico vet att han brukade sura när han varit inlagd) och han skakade väldigt. Men efter att ha pratat med veterinären så beslutade vi oss för att ta hem honom iallafall. Allt var frid och fröjd tills vi kom hem och skulle ta en snabb promenad med alla jyckarna. Jag märkte snabbt att Rico inte mådde bra, han betedde sig underligt så jag beslutade mig för att vända hemåt igen. På väg hem började han halta väldigt illa och vi hade problem att ta oss upp för trapporna. Väl inne orkade Rico inte stå upp mer..det var bara att åka direkt in igen till sjukhuset. Väl inne så var det samma visa igen, det var INGET fel på hunden, alla värden, alla organ, allt var som det skulle. Men att min hund led och hade ont var det inget tvivel om, det vet man efter 14 år tillsammans. Så det hemska dagen var kommen då jag var tvungen att ta det svåraste beslutet man kan ta, det beslutet jag fasat för i 14 år! Men min hjälte skulle inte lida en sekund längre, han skakade av smärta men vi visste inte vart han hade ont. Benet var svullet och jag tror personligen att han fick en propp för han var knappt kontaktbar. Veterinärerna ville självklart ta reda på vad som fick honom att må så dåligt men jag ville inte utsätta honom för mer utan den 4 januari fick han somna in.

Trots att det gått flera månader så kan jag inte skriva detta utan att gå i sönder, den hunden kommer jag att sörja så länge jag lever. Han var den jobbigaste, envisaste hund jag haft. Vi fick gå alla lydnadskurser två gånger, han gjorde alltid som han själv ville, han var som en katt! Men det var just det faktum att han var så svår att dressera som gjorde att vi kom varandra så oerhört nära. Rico har varit min följeslagare genom hela vuxenlivet..från 20 års ålder till idag då jag är snart 35 år. Dessa år är ju väldigt viktiga och mycket händer och Rico har alltid varit där...så nu måste jag lära mig att leva livet utan denna underbara hund. Det är svårt och bara en riktig hundägare kan förstå vad det är vi måste gå igenom varenda gång. Det är värt det men så förbaskat svårt!!

Tack Rico för alla fina år tillsammans, för alla underbara stunder fyllda av skratt och gråt och tandagnisslan!

Ricos sida»

2011-01-02

Ännu ett år har gått och Rico har fått uppleva sin 14-års dag! Vem hade trott det? Som sig bör så bjöds det på kalas och pannkakstårta med nötfärs och inget mindre än broccoli. Stackars Rico är alltid lite trött på sin födelsedag då han fyller år på nyårsdagen, men han piggnade till när tårtan började tillagas. Han är pigg för sin ålder den gamle och han följer fortfarande med oss ut i skogen var dag. Det går inte fort men det går med glädje! Han har ju inte mycket muskler kvar i bakdelen men han hänger ändå med, och vi åker in på regelbundna veterinärkontroller för att vara säkra på att han inte lider. Enligt dem så har han värden som en unghund haha!! Så jag vill tacka Inga Seiboth för denna älskade Rico som jag för 14 år sedan köpte på kennel Highland Flower. Och till Rico, Highland Flower Superstar vill jag säga : GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE GUBBE!!!

Logan

 

Lillis (Lila tik) har fått nya ägare i Malmö, Daniel och Monika. Vi får regelbundna rapporter om hur det går för henne.

Lillis hälsar att allt går bra och hon har också fått en ny setterbror vid namn Charlie :) Tack Daniel och Monika för alla bilder ni skickar och alla meddelanden, det uppskattas så mycket här i Göteborg! Ni tar väl hand om vår lilla prinsessa!

 

Lillis

 

 

För ett tag sedan fick vi foton från Rocky och Stefan. Tyvärr kan jag inte lägga ut bilderna här för formatet är alldeles för litet, så istället får ni ta mitt ord på att han är supersöt :))

 

Ja det var allt för idag, fortsätt att skicka bilder så gör ni oss här i Götet mycket glada!

December 2010

Rätt och fel i uppfödarvärlden
 

I Författarkullen som är född 2005, min första kull efter Dubliner Irrisistible och Asoftwind of the Golden vale, har följande fel uppkommit :

3 individer med grav epilepsi. (1 avlivad)
3 individer med Atopi (allergi) varav 2 svåra.
3 hundar med C höfter
1 hund med D höfter (Avlivad)
1 Magomvridning

Det är den informationen jag har idag om denna kullen. Chiquita och Amigo som är från kullen och som vi äger själva har båda atopi och Chiquita har C på höfterna. Chiquita kommer aldrig att gå till avel som ni förstår och Amigo är kryptokid så då löste sig på ett naturligt sätt. Jag är glad att det blev så med de individerna som vi behöll för när jag planerade att para Chiquita visste jag vare sig om hennes atopi eller om de sjuka syskonen. Idag tackar jag min lyckliga stjärna att det gick som det gick med denna underbara hund. Hon har gett oss mycket glädje i utställningsringarna men är idag helt avställd pga. av att alla mediciner tagit så hårt på hennes kropp.

Man kan undra varför jag väljer att ta upp detta nu?
Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att jag fick nog! Jag fick nog av denna uppfödarvärld där man talar illa om varandra och döljer information, inte skickar in röntgenplåtar osv. osv. Det är inte den människan jag är eller vill vara. Jag talar om vad jag har i denna kullen, men inte om andras hundar. Vill ni veta om andras hundar får ni vända er till dem själva, vill ni veta om mina hundar så kommer jag alltid att sträva efter att vara så ärlig som möjligt, det jag vet talar jag om men därmed inte sagt att inte jag kommer att få sjukdomar på mina framtida kullar. Men jag kommer att ha rent mjöl i påsen och jag kommer kunna säga att jag har gjort så gott jag kan och det här och det här finns i våra blodslinjer. Sedan är det upp till dig att göra valet att använda hundar från mig eller köpa hundar från mig. Men jag anser inte att det valet är mitt att göra. Jag vet att jag riskerar att ta slut på hela kenneln och vår framtida avel, jag vet också att detta kommer få föga effekt i övriga uppfödarvärlden. Människor kommer inte att helt plötsligt bli ärliga och öppna, man kommer att sträva att sabotera för varenda hund som finns i dessa stamtavlor. Jag vet detta men jag gör det ändå. För jag vägrar att tro att jag är den ende som vill ha ett öppnare klimat och som vill kunna vara stolt över vår ras om trettio år. Kanske andra vågar följa mitt exempel, kanske tycker folk att jag är tokig som går ut med detta men då får det vara så. Då har jag i alla fall försökt att förändra ”världen”.

Jag är inte så naiv så att jag inte förstår att det alltid kommer att finnas sjukdomar i alla linjer och i de flesta kombinationer, men när det går över till att vara ett problem snarare än ett enstaka fall då måste man ta det på fullaste allvar. Idag råder ett klimat i hela uppfödarvärlden där man ska dölja alla defekter och problem som uppstår på ens linjer allt för att få parningar och sälja sina valpar. Men om jag som uppfödare inte får all information från den andre hundägaren hur ska jag då kunna göra ett val, valet om jag vill göra en kombination eller inte? Valet om jag är beredd att ta en eventuell risk eller inte? Ibland kräver aveln att vi tar risker för att det kan innebära andra goda saker för rasen och så kommer det alltid vara. Ibland gör man kombinationer där alla förutsättningar finns för att få en felfri kull men ändå blir det fel. Ibland gör man riskfyllda kombinationer som går helt felfritt, och så kommer det också alltid att vara. Jag vet att den felfria kullen nästan aldrig existerar.

Alla uppfödare är nog överens om att den felfria kullen är ovanlig. Trots detta är det aldrig någon uppfödare som har haft några problem med någonting när man frågar dem!!!

Det är inte en misslyckad kull som förstör rasen, det är när samma misstag begås gång på gång som man förstör den på sikt. Enda sättet att undvika att det upprepas, allt för många gånger, är att vara ärlig och gå ut med vad man har fått för defekter i sin kull. Då kan vi kanske undvika att andra gör om samma misstag eller ”dubblar” defekterna genom att para två individer med samma dåliga anlag. Det här är vad som kom av min kombination Bonita och Magnus. Kanske var det kombinationen av just dessa två underbara och högt älskade hundar som ligger till grund för problemen eller så var det helt enkelt otur, det kan inte jag svara på. Tyvärr är det alltid hanen som får skulden för allt, också ett intressant fenomen inom uppfödning men det är en helt annan diskussion som vi inte ska ha här. De hundar som finns i stamtavlan finns i mängder av hundar i Sverige och så är läget idag. Så därför viktigare att vi gör det absolut bästa vi kan.

Ni valpköpare som blir oroliga är mer än välkomna att ringa mig, jag förklarar gärna för er hur det ligger till. Ni som bara vill ha skvaller och höra härliga detaljer, håll er undan! Ni som vill veta mer om MINA hundar är välkomna att kontakta mig.

Mvh Wanja Jorge-Blanchot
Kennel Min-Min Light
 

6 NOVEMBER

Vi har under denna månad haft valpträff vilket var väldigt roligt. Vi lyckades att samla ihop 5 valpar ( 2 är ju våra) iallafall men vi gör om det nästa år och hoppas då på ett större gäng. Vi tyckte det var så roligt att träffa alla igen, och alla verkar så nöjda med sina små valpar vilket är målet för oss såklart. Paco, Selma och Logan är alla tre väldigt harmoniska hundar med supertrevligt temperament! De har utvecklats precis som vi har velat och de har blivit just de individer som vi faktiskt trodde att de skulle bli. Alla blev trimmade först för att få gå vidare sen och leka med sina syskon. Då passade vi tvåbenta på att äta lite mat och sitta och prata om ja...hundar såklart! Efter maten var det dax för lite foton....trodde jag ja! Det var lättare sagt än gjort, dessa tre stjärnor totalt vägrade att ställa sig, så efter en lång stund gav vi upp. Ni får hålla tillgodo med de foton som blev, det var som sagt en utmaning att få till dem :))

Ni som var där, om ni har tagit fler foton så får ni gärna skicka dem till mig!!!

3 OKTOBER

Alla i x-menkullen har fått egna album, se galleriet och under hundar.

Nu är hösten här och våra små valpar är nu drygt 5 månader gamla, tiden går fort när man har roligt! Nu tycker jag att valparna mest liknar älgkalvar men det brukar rätta till sig med tiden haha! Alla syskonen har det bra och alla verkar trivas med sina nya familjer. Vissa av valparna har nu börjat valpkurser och det tycker jag är väldigt bra. X-men kullens föräldrar är ju båda två väldigt framåt och arbetsvilliga så det är en mycket god idé att träna de små från början, så undviker man vanliga unghundsproblem. Just nu håller jag på att lära lille Pancho att apportera posten....det går sådär måste jag erkänna! Den går liksom i sönder om man säger så, men vi har hemskt roligt på vägen och Pancho är så lätt att motivera och svarar direkt på beröm. Han har mycket lätt att lära och det tror jag att hela kullen har, bara man hittar det som funkar på ens egna hund. Vissa fungerar bäst med godis som belöning, andra fungerar det inte alls med godis på för det blir alldeles för  roligt så att de blockerar sig. Andra fungerar det inte att berömma för glatt utan det räcker med ett lugnare bra. Som sagt, man får försöka hitta sin hunds bästa nivå för positiv förstärkning. Just nu håller valparna att gå in i första könsmognaden och då kan det vara mycket svårt att lära dem något nytt det måste man vara medveten om. Håll upp ett tag i sådana fall och återuppta träningen när hunden stabiliserat sig för denna gången.

Vi har fått foton ifrån Logan som hälsar att han har det mycket bra. Bilderna kom redan i augusti men jag har varit dålig som vanligt på att uppdatera, men nu kan ni hålla tillgodo med dem iallafall. Vi har också haft besök från vår lilla Carmen från norr och hon var precis så ljuvlig som när hon flyttade. En fin dam som vi tycker har alla möjligheter till att utvecklas till en vacker tik och som framförallt har det trevliga temperamentet som vi eftersträvar på alla våra valpar. Pancho och Tequila tyckte det var hemskt roligt med besök från sin syster och hälsar att de gärna ser att fler kommer på besök. Vi har planerat in en valpträff den 24 oktober efter mycket om och men. Det var inte så lätt att få ihop ett datum då många kunde träffas, så vi återgick till det ursprungliga datumet alltså 24 OKTOBER!! Alla från x-men kullen är hjärtligt välkomna, men självklart ifrån Författarkullen också om ni har vägarna förbi. Vi ser gärna att ni anmäler er så snart som möjligt!

Ha det bra i höstrusket!

6 AUGUSTI

En hel månad har gått sedan jag uppdaterade hemsidan, jag ska försöka skärpa mig. Alla valparna har flyttat till sina hem inklusive svart hane som vi hade kvar längst. Det är nästan lite tomt och öde i huset då vi bara har två valpar kvar som röjer runt. Men vi planerar att ha en träff här framöver framåt hösten så att vi får se de små liven och alla härliga valpköpare! Pancho och Tequila växer så det knakar men är väldigt olika till sättet. Pancho tänker mycket, är lugn (ja när han inte leker med Paloma eller Tequila då förstås), och mycket morgontrött! Tequila är däremot pigg som en mört, hon är precis som Samba var som valp. Man kan tydligen inte gå omkring....nej nej, man måste springa som en tok med svansen hysteriskt viftande! Morgontrött eller trött överhuvudtaget verkar hon inte veta existerar. Hon är mycket lik Samba till sättet denna dam, medan Pancho är mycket mer Mio (som han var när han var valp, en lugn herre som satt kvar där man lämnade honom). Pancho är galen i godis, Tequila är kort och gott galen haha! Vi är tokiga i båda två och det ska bli så roligt att se dem växa upp till en förhoppningsvis stilig herre och en vacker dam!

Som jag nämnde här ovan flyttade svart hane för ett par veckor sedan till Lidköping till Ulf och Berith. Även lila tik har flyttat sedan sist. Lila tik bor sedan början av juli numera i Malmö  hos matte Ulrika och lillmatte Engla.  Lilla Engla tyckte att valpen skulle heta inget mindre än....Engla, men det tyckte mamma Ulrika var en sådär bra idé så hon fick heta Lillis. Jag tror nog att lillmatte tycker det är ett ok namn nu.

Grön hane har fått ett namn (ja det var ju länge sedan förståss) Julio och Maria blev inte imponerade av vad vi brukade kalla honom på skoj: Hulken, så det fick bli ett annat mycket fint namn istället : Paco!  Hulken...nej förlåt PACO är en duktig lugn hund enligt matte och husse, och han har redan lärt sig att ställa inget mindre än huggorm. Paco vägrade plötsligt att gå ett enda steg och matte förstod inte varför förrän hon tar ett steg fram och ser en orm!!!! Gissa om matte och hund snabbt tog sig därifrån?! Jo jo en mycket intelligent hund det där haha! Matte har också mailat bilder på Paco som ni ser!

 

 

Det är så roligt när ni skickar foton, fortsätt gärna med det. Och här har ni lite foton som jag tog innan alla valparna flyttat!

6 JULI

I skrivandes stund har fyra valpar flyttat och om två dagar flyttar den femte. Vi hoppas och tror att de små får det bra hos sina nya familjer. Kvar hos oss bor idag Pancho, Tequila och en liten kille till som är till salu. Pancho och Tequila är de två som kommer att bo kvar hos oss. Vi är supernöjda med hela kullen, både till temperament och utseende. Det har varit väldigt svårt att välja ut de två som skulle bo kvar och det är alltid ett gott betyg på kullen. Samba är nu trött på sina barn och tycker att det är toppen att så många flyttat, Paloma däremot tycker det är mycket tråkigt. Hon har varit den som lekt mest med de små den senaste tiden och vaktat dem väldigt noga. Det är roligt att se henne med valparna, vi tror att hon kommer bli en mycket bra mamma när det väl blir dags. 

Vi har fortfarande en fin kille till salu. Han är en kopia av sin faster Paloma, han pratar hela tiden precis som hon och har samma uppsyn som henne. Han är den som var först med att låta i lådan, som har varit mest framåt hela tiden och helt orädd. Hans temperament är precis så som jag vill att det ska vara hos en setter. Exteriört tycker vi mycket om honom så vill man ställa ut så blir vi mer än glada, men det är inte något krav. Det är däremot ett krav att man ger honom all kärlek som man bara kan, för han är en fantastisk underbar krabat! Så här såg han ut vid nio veckors ålder. (Idag är de tio veckor gamla) Se mer under Valpkullar

Hör av er om ni är intresserade av vår kille, Min-Min Light Wolverine.

Orange tik som numera inte kallas just orange tik utan Carmen har fått en egen liten blogg. Gå in och titta på matte Gabriellas blogg och följ lilla Carmens liv : http://mittlivsomcarmen.blogspot.com/

Här är ett foto på Carmen och hennes matte Gabriella och husse Hans. Idag bor lilla Carmen i Överkalix.

Vit hane som numera heter Rocky har flyttat till sin familj i Hällekis, där han fyller huset med bus efter vad jag förstår på husse Stefan. Husse garanterar också att Rocky redan är en mycket bortskämd setterpojk precis som Stefan vill ha det!

Rosa tik numera kallad Selma har hamnat hos en familjen Olsson i Uddevalla, där hon kommer att få uppleva inte bara hundliv utan också kattliv, då familjen älskar både hund och katt. Vi har ju själva två katter så det blir nog inga problem då Selma redan är van vid Douglas (vår ene katt) dryga attityd. Selma är den lilla settern insvept i den röda filten, hon är mycket avslappnad här vilket är lite missvisande då hon är ett energiknippe normalt sett haha!

Grön hane...hmm han har ännu inget namn så vi får kalla honom Hulken. Han har iallafall flyttat till Malmö till ett härligt par Maria och Julio. Grön hane kommer att få det så bra här och det känns skönt att han kommer att gästspela i Göteborg då och då så att man får se honom ibland.

Lila tik flyttar i veckan så snart har vi bara tre kvar vilket både är skönt och sorgligt. Andra halvan av Kennel Min-Min Light (min mor Marie-Jo) är den som kommer att sakna dem mest då det är hon som levt med dem natt och dag. Jag har haft eftermiddagarna och kvällarna men markservicen är det mamma som skött. Hon har gjort ett fantastiskt jobb med kullen, sett till att de är friska och krya, tjocka och goa, och att var och en av dem fått uppmärksamhet varenda dag. Hon har dessutom samtidigt tagit hand om de 5 vuxna när vi andra varit på arbetet. Man kan kalla henne Kvinnan som talar med hundar haha!

20 JUNI - NYA FOTON.

Jag tror nog att det finns några valpköpare där ute som längtar efter att få hem sin lilla valp! Varsågoda här har ni lite foton att titta på så länge!!

14 JUNI - NU HAR VI ÄNTLIGEN TAGIT LITE STÅ-BILDER...HÅLL TILL GODO!

Blå kille:

Grön kille:

Vit kille:

Svart kille:

Orange flicka:

Röd flicka:

Rosa flicka:

Lila flicka:

Vi älskar er allihopa...önskar man kunde behålla alla 8 :))

3 JUNI - MASSOR AV NYA FOTON PÅ VALPARNA!

Nu är de 5 veckor gamla och har börjat utforska vår trädgård. De är så obekymrade dessa valpar. Första gången de var ute i gräset var de inget annat än nyfikna på världen. Att det åkte bilar utanför brydde de sig inte om alls, utan var bara glada och positiva hela tiden. Jag älskar den mentaliteten de verkar ha, orädda och trygga till sättet. Sedan vet även jag att det kan ändras på vägen, men överlag tycker jag att kullen verkar vara mycket stabil. När de är ute i trädgården i inhägnaden så har de  livvakter som vakar över dem. De vuxna tar verkligen sitt ansvar för flocken, kanske lite för mycket ibland till och med. Alla tycker om valparna, ja även Amigo fast han knorrar ibland när de är alldeles för närgångna. Snart ska vi försöka ta uppställningsbilder så surfa in på sidan snart igen!

27 MAJ - VALPARNA HAR FLYTTAT....TILL VARDAGSRUMMET!

Nu är valparna så stora att det är dax att flytta till större, den lilla valplådan räcker inte till längre. Vi har byggt en stor valphage som vi satt i vardagsrummet med anslutning till altanen. Än så länge får de nöja sig med hagen och snart kommer de att få uppleva altanen och trädgården, men vi tar en sak i taget. Jag tycker att det är så intressant att se hur de reagerar på nya miljöer, men dessa valpar är ju så coola att inte något verkar beröra dem, det är snarare tvärtom. De tyckte det var toppen att få flytta till större, plastgolvet var inte några problem heller. De andra vovvarna är mycket nyfikna på vad som händer i vardagsrummet och de har alla varit inne i hagen, men så snart valparna flyttade dit så var det dock inte intressant längre. Samba tycker också att det är toppen med hagen, då hon kan sticka iväg till de andra rummen när hon vill. Tidigare då valplådan var i sovrummet hade vi avgränsat så att de andra hundarna inte skulle komma in, varpå Samba såklart inte heller kom ut utan hon fick vara tillsammans med sina barn och oss. Men som sagt nu känner hon sig mycket friare när hon kan komma och gå som hon vill. Vi har filmat den första stunden i den nya hagen för att kunna dela med oss med er!

24 MAJ - NYA FOTON PÅ VALPARNA!

Nu är de snart 4 veckor gamla och alla mår väldigt bra. De börjar bli individer så smått men det är fortfarande väldigt tidigt att gissa på hur de kommer att utvecklas. Snart kommer de att flytta ut i stora världen....vardagsrummet! Valphagen ska bara byggas ihop och så snart det är gjort kommer de att få flytta hemifrån valplådan. Det är så härligt att vi har fått lite värme här på västkusten nu, för det betyder bland annat att de små kommer kunna vara ute i trädgården ganska snart trots att de är små fortfarande. Jag längtar så efter att få se deras reaktion första gången de får gå på gräs. Som ni kanske förstår så har vi mest valpbilder men jag kunde inte låta bli att lägga in bilden på Amigo när han ligger i fåtöljen och njuter av livet.

16 MAJ - ÄNNU MER BILDER & FILM MED DE SMÅ!

LITE NYA BILDER PÅ DE SMÅ LIVEN & EN LITEN FILM!

Idag är valparna 2 veckor gamla exakt, och idag har de haft köttfärs premiär! Herrejösses, köttfärsen hamnade högt och lågt, men alla tyckte mycket om det. Det var endast en som var lite mer svårövertalad än de andra, men när han väl insåg vad som bjöds på så blev han helt tokig. Vissa har öppnat sina små ögon litegrann, och alla har börjat ställa sig upp och försökt sig på sina första stapplande steg. Nu är de så härliga att titta på det händer så mycket med dem för varje sekund som går. Man kan också börja ana sig till hur de är till sättet. Vissa är helt klart mer envisa än andra, vissa är mer högljuda än andra, den ene äter mer, den andre är mer fundersam. Det ska bli roligt att se om jag verkligen har rätt i mina aningar. Här nedan har ni två videoklipp där ni kan se dem "in action", och såklart så har jag uppdaterat med vanliga bilder också.

Valparna växer och frodas!

Valparna mår bra och Samba likaså men hon är trött på att bara vara mamma hela tiden. Igår försökte hon få igång resten av flocken att leka med en leksak med henne. Hon har helt enkelt tråkigt den lilla damen, det är likt vår Samba det. Idag fick vi veta att ännu ett syskon till Mio och Paloma är röntgat med fria höfter. Nu är det hela 11 st röntgade (både i Sverige och utomlands) som har HD resultat A eller B!!!! Grattis Karin till Amys fina resultat, och självklart grattis till uppfödarna till dessa exemplar, Kennel Dubliner! Det känns mer än bra att just Mio är dessa små knoddars pappa.

Vi har tagit lite nya foton:

Lite nya bilder på familjen efter 6 dagar i världen!

Nu har de anlänt...4 flickor och 4 pojkar!

Onsdagen den 28/4 kl 11,00 kom den förste lilla flickan, sedan kom resten med en rasande fart. Samba har snabbt funnit sig i sina nya roll som "ensamstående mamma" till 8 små valpar, men ibland ser man på henne att hon tycker det är lite jobbigt, ja vem hade inte tyckt det? Valparna mår bra. De är tjocka och goa, och vi vakar över dem dag som natt. Man får ju se till att de är nöjda och att trötta Samba inte lägger sig på dem. I skrivandets stund är de 4 dagar gamla och nu börjar de faktiskt se ut som settrar och inte riktigt lika mycket som flodhästar. Vi väntar dock fortfarande på att nosarna ska bli svarta.

Vi återkommer snart igen med lite fler bilder och lägesrapport!!

5 april - SAMBA HAR VARIT PÅ ULTRALJUD!

Nu är det bekräftat att vår lilla Samba väntar smått. Vi åkte till veterinären på onsdagsmorgon och veterinären hittade valpar direkt utan att behöva leta en sekund. Nu är det bara att vänta på att magen ska växa, Samba beter sig så dräktig som bara en settertik kan. Hon är trött och HUNGRIG hela tiden och tycker att de andra hundarna är ganska ointressanta.

Vi är så glada över att äntligen ha en kull med valpar att se fram emot och vecka 18 kan inte komma snabbt nog!

VALPAR VÄNTAS V18

Vår älskade Samba (Dubliner Marzipan) har haft en träff med min favoritkille Mio (Dubliner Mac Mio). Vi tror mycket på denna kombination dels pga att de två kan komma att komplettera varandra på många bra sätt. Valet av hane var denna gång inte svårt alls. Mio är en hund som jag verkligen dyrkar både till sättet och utseendet. Han har allt jag vill ha hos en hane till Samba, fantastiska rörelser, vacker tjock och mörk päls, ett härligt temperament, mycket bra konstruktion och topline. Väl värt att nämna är Mios syskonskaras HD statistik där nio är röntgade med resultatet A eller B. Mios starka egenskaper kombinerat med Sambas topline och kropp, färg, vinklar, de underbara mandelformade ögonen och hennes fantastiskt roliga temperament är som sagt en kombination som vi tror kan bli mycket bra. Att båda hundarna ligger oss varmt om hjärtat kanske ni förstår vid det här laget och snart hoppas vi på att höra ljudet av små tassar igen!

ÄNNU ETT ÅR HAR GÅTT...OCH NU ÄR VI ÄNDA IN PÅ FEBRUARI 2010?!

Tiden går fort och vips så har man redan avverkat en och en halv månad av det nya året. Vår hemsida har vi inte uppdaterat på flera månader men nu hoppas vi få liv på sidan igen! Vi började år 2010 med att fira vår Rico som fyllde OTROLIGA 13 år!! Även detta år firades vår gamling med god pannkakstårta och paket, som togs emot med stor glädje.

25 AUGUSTI - PALOMA BIS PÅ ISF VALP/JUNIOR/UNGHUNDSDAGEN!!

Ja, vem hade trott att det skulle gå så? Paloma har precis gått in i unghundsklass, så jag tänkte att det skulle bli en tuff match till helgen, då hon fortfarande är väldigt ung. Men men, det gick över förväntan. Hon lyckas med konststycket att ta hem hela tävlingen och bli Best in Show! Vi är så glada över detta, att fler än vi faktiskt tycker att hon är riktigt fin, det värmer väldigt. Även denna gång var det Ann Paleski som ställde den lilla duvan, och de var så fina att se på. Paloma flög fram i ringen, med driv i steget och ett högt buret huvud. Hon såg väldigt stolt ut, för att inte tala om hur vi, de stolta ägarna, måste ha sett ut.

Efter en lång helg så avslutade vi med bad i sjön. Jag tycker att det är viktigt att man låter hundarna avsluta tävlingsdagen med bara roliga saker, som spring och bad. Och jag lovar att de hade väldigt roligt allihop.

Lite bilder från helgen, vinnarfotot taget av Katarina Hansson, resten är tagna av mig. Med på bilderna är hela tjocka släkten, (nja kanske inte men ändå) hundar som tillhör Ann och Catrin.

14 AUGUSTI - SOMMAREN SOM GÅTT OCH VI HAR ÄNDRAT PÅ VÅR SIDA!

Ja, nu har nästan hela sommaren gått och som ni ser har vi passat på att ändra lite på sidan.

 Vi har tävlat lite grann med varierande resultat. För Chiquita har det inte gått enligt förväntan men Paloma har visat framtassarna i sommar. Men så har hon ju också tävlat med sin favorit Ann Paleski. Det är nästan så att man blir avundsjuk på denna dyrkan...Paloma ÄLSKAR sin uppfödare, hmm. Jag kanske låter bitter men det är jag inte, inte alls, men jag blir en aningens  irriterad när hundskrället inte vill följa med mig hem efter att vi varit hos Ann och fikat! Jag trodde att hundar var lojala varelser, men den boken har Paloma missat att läsa tydligen. Så, de sista gångerna har dessa två sprungit i ringen och det har verkligen sett ut som att Paloma haft riktigt roligt ihop med Ann. Jag tror faktiskt att det kan vara så att Ann tycker om den lilla apan hon med!!

Vi har inte bara tävlat, utan vi har även varit på en underbar semester. Vart reser man när man har tusen hundar hemma? Det är inte lätt att placera ut alla bara för att man ska på semester, så då får man se till att semestra i Sverige, så att vovvarna kan följa med helt enkelt. Så, höga kusten fick det bli i sommar...95 mil från Göteborg. Då det var en väldigt lång bilresa så fick gamlingen Rico stanna hemma med Chiquita och mamma. Höga kusten var ett underbart ställe, vackert så att man storknar, och hundarna verkade tycka det var toppen de med. Det är förståss inte så konstigt då vi var ute och vandrade mest hela dagarna. Vi passade på att hälsa på Kristina och Tore Brännlund på kennel Cherry Blooms, som bor uppe vid Örnsköldsvik. Alla hundar kom jättebra överens , och det var roligt att få träffa både människor och vovvar live. Man har ju liksom bara setts och pratat över nätet innan. Tack både två för en trevlig kväll och för att vi fick chansen att träffa den mycket specielle Pling-Plong!

I övrigt så har vi haft lite besök av Axl,  M-M L Shakespeare och vi passade på att ta lite nya uppställningsfoton på honom. Gå gärna in och titta på hans sida, se länken ovan.

Ja det var allt för idag, här nedan ser ni lite foton från vår härliga semester.

6:e JUNI - SKK VÄNERSBORG.

Det var länge sedan vår lilla Chiquita tävlade, men nu var det dax igen! Trots kallt väder och några regnskurar var vi på gott humör, och Chiquita likaså. Jag tror att jag strålade mer än hunden i ringen. Det kändes så bra att vara inne med henne igen, det var så länge sedan då vi tagit beslutet att låta henne vila i år. Men som ni förstår så har vi ändrat oss igen, hon är för fin just nu för att låta henne bara gå hemma och skrota. I lördags så fullkomligt flög Chiquita fram i ringen, så som hon gör när hon är på topp, och jag hade nästan svårt att hänga med. Hon vann öppenklassen till vår stora glädje och blev 3:a bästa tik i konkurrensen! Hon blev slagen av Palomas syster Amy (2:a bästa tik) och Barbros (Kennel Discovery) Siofra (1:a bästa tik). Det är två mycket bra tikar, så det kan vi nog leva med, att bli slagen av dem!

Skämt åsido, vi åkte hem med gott humör, och känslan av att det varit en bra dag, med mycket trevlig stämning på tävlingen. Jag hade dock träningsvärk dagen efter, jag hade ju sprungit med en hane ("Loke", Dubliner Tullamore Dew, som jag tävlar med åt en vän), en unghundstik (Highland Flowers Queen of Roses "Sissi", som Ricos uppfödare äger), vår Chiquita, en avelsgrupp (Magnus avelsgrupp) och två uppfödargrupper (Dubliner + Honeygardens). Det kändes i armarna dagen efter vill jag lova. Men det fanns några vänliga själar som fotade i lördags, så lite bilder fick vi iallafall, trots att jag inte hann ta några själv.

25:e  MAJ - PALOMA (Dubliner Mac Minmin)  ÄR RÖNTGAD MED A PÅ HÖFTERNA!!!

Ja, så var den nerviga dagen här, HD-röntgen! Paloma hade fyllt ett år och en dag, då det var dags för röntgen. Palomas bröder Mio och Pascal hade också fått tid för röntgen samma dag. De tre plåtarna såg bra ut, men man vet aldrig vad SKK säger, och det är de som har sista ordet. En vecka fick vi vänta, för att sedan gå in på SKK's webb en morgon och mötas av superresultaten, Paloma och Pascal fick A och Mio B. Vi är supernöjda med detta, det är så skönt att av tre röntgade syskon så är det tre fria...och fler hoppas och tror vi att det kommer bli i framtiden. VI är så glada över att vår underbara Paloma förhoppningsvis kommer att bli mamma i framtiden. Vi älskar denna dam, hon är vacker som en dag, ursött  huvud, stark överlinje, plan i korset, rör sig fantastiskt, massor av mörk päls och är ljuvlig till sättet. (intensiv men ack så rolig)

Just nu är Paloma i spökåldern, och vi bara går och väntar på att hon ska börja löpa så att hon blir som "folk" igen. Det är konstigt hur stenbumlingen som man gått förbi varje dag i ett år helt plötsligt kan bli jättefarlig?! De andra i flocken tycker att hon är löjlig och fnyser lite åt hennes idéer. Jag tror nog att de också hoppas på att hennes hormoner ska stabiliseras nu, så att de får lugn och ro!

Vill passa på att önska alla i Dubliners Mac-kull grattis i efterskott på ettårsdagen, det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt!

30:e MARS

-Samba är inte dräktig!

Tyvärr så visade ultraljudet att vår Samba inte var dräktig. Vi är besvikna över detta men försöker igen nästa år! Sådant är livet, ibland gör man allt rätt men det går inte vägen ändå. Men Samba är ung och har all tid i världen att få fina bebisar, och det ser vi fram emot!

-Paloma har tävlat!

Paloma har tävlat i ISF Värmland med mycket bra resultat. Vi är supernöjda med en andraplacering i juniorklassen med CK. Det var en väldigt stor klass på lördagen och Paloma har ju precis gått in i juniorklassen, så vi visste att det kunde gå precis hur som helst. Men hon skötte sig ganska bra, bråkade lite med mig i ringen dock, hon ville inte stå still. Det kan bero på att vi var i ett icke uppvärmt ridhus med minusgrader, och att det luktade häst överallt. Jag intalar mig det iallafall, för i annat fall beror det på trotsåldern, och det är INTE kul om den har börjat. Suck, man glömmer från hund till hund hur jobbig denna period är i hundens liv! Man måste ha tålamod, tålamod och åter tålamod!

Värmland ja, Palomas bror Mio vann juniorklassen för hanarna (med Ck förståss), fick sin första premie (10 månader gammal) och blev placerad som 4:e bästa hane!! Ett jättegrattis till Ann Paleski (kennel Dubliner) som har denna juvel, han är helt underbar! Grattis även till Pammies BIS-vinst (Sambas mamma).  Pamsie-plumsen visar mer och mer vad hon går för, vi är stolta över att ha en dotter till en så vacker och kramig tik (Samba är mycket lik som mamma vad det gäller kramigheten och önskan att vara nära, nära, nära!

10 FEBRUARI - SAMBA OCH VIGGO HAR HAFT EN DATE!

Ja, då var det äntligen dax för en valpkull igen efter 4 långa år! Vår älskade Samba ska förhoppningsvis få bli mamma vecka 15 om allt går vägen! Vi har länge tittat på "Viggo", Clonageera Starstrider by Cataluna, så efter att ha frågat Lena Årgard ( kennel Applegrove )om vi fick lov att använda hennes hane så var det bara att vänta till höglöp och bege sig till Uppsala. Vi tycker att Viggo är en flott hane, med underbart vackert huvud och massor av päls, och med bra höftledsstatistik.

Vi fick möjlighet att umgås med Viggo ett par dagar under parningen, och vi blev förtjusta i hans sätt. Han är en go, lugn och alltid glad hund som älskar att kramas och Samba är ju inte direkt någon deprimerad fröken. Hon är ganska så intensiv också som ni kanske har förstått (och alltid glad, glad, glad ), så Viggos lugn är precis vad vi behöver! Tack Lena för att vi fick "låna" din fine pojke, nu håller vi tummar och tår (och några tassar också) för att det har tagit sig, och att vi får valpar i huset igen, de är mycket efterlängtade!

PALOMA BIR-VALP I GÖTEBORG 3:e JANUARI OCH 4:e JANUARI!!

 

Paloma och brorsan Pascal

 

My Dog show i Göteborg är en tävling vi varje år är med i. Detta året skilde sig inte från tidigare år, utom på en punkt, Chiquita skulle inte tävla utan det skulle Paloma stå för i år! Allt var klart kvällen innan, hund badad och trimmad, kläder strukna, utställningsväskan packad. En god vän skulle åka in med mig på morgonen, och jag skulle hämta henne 7,40. Gissa om paniken var fullständig i vårt hem, när telefonen ringer 7,45 (min vän undrade vart jag var) och jag fortfarande ligger och sover! Klockan hade inte ringt, och jag hade njutit av min första sovmorgon på länge! 2 timmar efter planerad uppgång, så rusar jag upp i panik, skriker till min stackars sambo att slänga sig upp ur sängen för att rasta Paloma medan jag sliter på mig kläderna! Jag tänkte för mig själv att detta kommer aldrig att gå vägen idag, om dagen börjar på detta sätt. Men, en halvtimme senare var jag på mässan, bara för att upptäcka att köerna in gick hela vägen in i parkeringshuset, och hur mycket jag bönade och bad fick jag inte gå före i kön. Så det var bara till att SPRINGA runt mässan för att ta sig in vid huvudingången! Paloma tyckte att hela alltet var väldigt roligt, att jogga med matte i stan, kul! Jag hann iallafall, och som ni ser här ovan så gick det kanonbra! Hon blev BIR-Valp, och som ni förstår är vi väldigt glada över detta. Hon skötte sig väldigt bra i ringen och vi hade båda roligt!  Hennes bror Pascal blev BIM-valp, också han en mycket fin kille! I stora finalen blev vi tyvärr utkastade, det var en småhundsdomare som dömde BIS och då är det svårt att få fram sin setter. Fem små hundar var det som blev placerade denna dag, och de stora fick tyvärr inte plats på prispallen!

 

På söndagen lyckades jag ta mig upp i tid, hann till och med att titta lite på Border Terrier bedömningen (vilka charmiga hundar de är). Paloma blev BIR även på söndagen, och vi fick springa i stora ringen även denna gång! Hon verkligen älskar att synas, lilla Paloma. Högtalare och spotlights var inte något hon hade ont av, det är det bara matte som har, läskigt! Tyvärr var det en repris från dagen innan, ingen BIS placering idag heller. Men vi är mer än nöjda, detta var Palomas första stora tävling och vi hade inte räknat med att det skulle gå så bra! Hoppas att 2009 fortsätter i samma anda, vi vill ha fler bra placeringar med lillan!

 

OCH

 

RICO HAR FYLLT HELA 12 ÅR!

 

Rico är sugen på pannkakstårta med nötfärs och tolv broccolibuketter!

 

 

Fler som är sugna till exempel Samba och Chiquita!

 

 

Gammelmannen har fyllt 12 år! Vem hade trott det? Inte vi iallafall, otursfågeln har lyckats med konststycket att bli så gammal. Då han fyller den förste januari så är han alltid lite groggy på sin födelsedag....ja av lugnande förståss, inte av alkohol! Han har alltid varit extremt skotträdd, så varje tolvslag har han och jag firat i badrummet (det är där han är tryggast). Detta har vi gjort sedan jag köpte honom, man kan kalla det en tradition som för andra utomstående kan verka konstig, men som de flesta hundägare med skotträdda vovvar, så lämnar jag inte bort min älskling den värsta dagen på året. Detta året var han dock så avslappnad att han faktiskt kunde fira tolvslaget i vardagsrummet tillsammans med alla andra (jag tror att han börjar bli lomhörd) Jag är så glad att inte någon av de andra hundarna blivit skotträdda, de bryr sig inte överhuvudtaget!

Hans födelsedag ja! För första gången gjorde jag en pannkakstårta till Rico, med köttfärsfyllning och leverpastej/broccoli topping (han älskar broccoli, han har ju blivit lite senil på äldre dar). Andra hundkompisar kom på besök, med paket som sig bör. Jag brukar faktiskt inte ha kalas för mina hundar, men denna gången tyckte jag att det var speciellt. 12 år är en hög ålder för alla hundar, men en extremt hög ålder för min Rico....han är som en katt, han måste ha 9 liv med tanke på allt han gått igenom! Tack Rico för dessa tolv år, de har varit helt galna...fyllda med skratt och gråt och tandagnisslan! Vi är tacksamma för varje dag vi får med dig!